frustrerande friustrationer

hur det där nu stavas vet jag inte, men det låter bra :D

vad vill jag nu säga, jo. frustrerande frustrationer är frustrationer som är frustrerande. är ni med på det tro?
jag blir frustrerad på vissa saker, folk som plötsligt vill ha kontakt igen med någon dom gjort illa, folk som går runt och ljuger och snackar skit. folk som tror att lögner leder till bra saker. folk som tror dom är bättre andra. folk som inte vill acceptera människor för den dom är. folk som tar otroligt mycket för givet. folk som inte tror saker eller människor kan förändras. folk som inte vill se sanning i livet. folk som ja det finns mycket mer att säga. men det är frustrerande på hög nivå. och jag kan ju säga att allt detta har man sett eller hört eller varit med om på den senaste tiden.
förstår inte varför just detta år ska bli så skumt i början.
en vän sa en gång till mig "bra början på året = bra slut på året" så om det börjar såhär hur ska det då sluta.
nu kan inte jag säga att allt är negativt eller dåligt men det är skumt iaf.

hur som helst. man ska väl se det positivta i allt som händer antar jag. och vad det är vet jag inte men vi säger såhär, vill man må dåligt så mår man dåligt, vill man må bra så mår man bra. tycker det lät ganska bra för att komma från mig. för jag är en ganska så negativ person har jag fått höra en del nu på senaste :P (yes you know who you are *peka*) DET ÄR FULT ATT PEKA!!! i know i know. :D
äny ho..

vad kan man mer säga.
hmm...
nå inte vet jag. blir punkt på detta. sa iaf något mer än att bara lägga in film ;) hehe

bye bye!

onda cirklar

ibland kan vissa saker i livet jämföras med försäkringskassan.
man ringer dit för att få hjälp, då hamnar man i en extremt lång kö och när man äntligen når fram till sitt mål visar det sig att dom ska ha papper inskickat innan man kan få hjälp. så då fixar man fram dessa papper och skickar in dom och väntar på att ja, vi säger pengarna ska komma in på kontot. när dagen är framme visar det sig att inga pengar har kommit och man ringer på nytt till dom och hamnar i denna kö igen. samma visa igen, nya papper ska skickas in och ett nytt datum för pengarna. så där kan man hålla på ett tag.

har ni gjort denna liknelse med något i ert liv. nu behöver det ju inte ha med företag eller pengar att göra men just att det blir som en ond cirkel på något sätt, förväntan, längtan efter något. men man når som aldrig målet. för när målet väl är i sikte börjar denna cirkel om på nytt igen. och det kan hålla på i en evighet.
jag kan göra denna liknelse med mycket om jag tänker på det :)
fråga inte hur jag kom på det här men det dök som bara upp. nåväl om ni inte har gjort denna liknelse med något i livet så testa, det skadar inte ;)

vet dock inte hur försäkringskassa än idag för har som inte behövt ha kontakt med dom på länge, men sådär var det förr iaf, apropå inget :D

nåväl!

memories

suttit och kollat igenom vänners bildagboksinlägg (numera dayview) och hamna flera år tillbaka i tiden. och fy fan vad kul det var. massa minnen och känslor som bara sprudlar i en. :) underbart.
dock är det något man saknar, alla minnen och känslor bunkrar upp sig inombords och man märker hur tiden förändrats. vilka som varit ens vänner, vad man gjorde, vem man var med, alla äventyr och hyss man hitta på.
ja det har då varit en resa i sig.
måste säga att det är något man saknar väldigt mycket, festerna som pågick på hemmaplan hos någon, drog till krogen, kom hem och fortsatte tills klockan slog tidiga morgonar. man dansa, sjöng, skratta, prata, lekte och gud vet vad mer :P allt detta med både gamla och nya vänner.
alla knäppa ideer man fick för sig helt plötsligt, roadtrips, snöbollskrig, filmmarathon, spel, leka, ja herre gud.
alla foton som tagits som fick mig att minnas, det var filmkvällar, twister, lekparksdagar, roadtrips, jul och nyårsfirande, fester, dansande, sjungande, gaykvällar, nya och gamla vänner, och så självklart alla flummbilder på bara en random dag :P
det var då härliga tider enligt mig.
många glada och fina minnen har man hur det än ser ut idag så är minnena något att minnas. :)

idag ser allt mycket annorlunda ut, folk har glidit isär, skaffat familj, vuxit ur fest, lek, spel osv. det är trist men så är det. dock hade jag gärna sett alla sammlas än en gång för att spendera lite tid och göra massa skoj och återuppliva gamla minnen än en gång och visa att vi fortfarande kan ;)
för det kan vi! i know it.
vem vet vad som kan medföra denna återförening, kanske band kan knytas mellan folk igen, minnena väcker livslusten hos andra och kanske även en ro kan fyllas i allas saknad. men det är ingen som kan säga att "så kommer det bli" utan det är mer något som " finns en möjlighet".
det är iaf så jag tycker :D finns en möjlighet att få uppleva det man saknar.

*memories*

rullande byxor med flaggklister

ibland blir jag bara så irriterad och less på hur folk tänker och ibland inte tänker alls.
vissa stunder tänker dom bara på sig själva och i andra stunder bara på andra. tänk om dom bara kunde kasta om dom sakerna liksom. något säger mig att det hade blivit lättare och bättre för dom då. men det är bara vad jag tror :)

att sitta och dra ut på saker också. mycket störande för mig. jag vet jag ska inte klaga, jag kan vara precis likadan. men ändå så stör det mig. varför dra ut på saker i en evighet och hoppas att det löser sig senare. när man kan göra något åt det på en gång och fortsätta med annat. konsekvenserna blir inte mildare ju längre tiden går liksom.
är man rädd för konsekvenserna kanske, därför man inte vill ta tag i det riktigt än, är man rädd att något ska hända och därför drar man ut på det? vågar man inte ta tag i det? eller tror man att man inte är värd bättre och därför stannar man i det som är nu?
nä vet ni jag har ingen aning. men det hade varit fint att veta, håller ni inte med där lite iaf :P

jag vill bara se mina nära och kära må bra och vara lyckliga. det är allt och jag hoppas innerligt att dom finner det till slut, innan dom dras ner helt. och nej jag är inte blind bara för att ni inget säger till mig om er själva. jag märker det iaf. men jag vill önska er lycka till och jag hoppas ni finner lyckan snart iaf <3
puss ;)

en helfärgad tärning

så semestern kom och den gick och under den fick jag njuta som jag inte gjort sen ja hmm egypten :P
och jag vill bara ha mer av det sköna såklart. nu sitter man här i tankar om att flytta, för kollar man ut genom fönstret vill man bara krypa ihop i forsterställning och gråta. det regnar och det regnar och det regnar. typiskt kiruna. man kanske ska kolla med polaren om vi ska flytta utomlands iaf ;) hihi
hade varit så SWEET.
karriärsbyte är också i tankarna. men frågan om man kanske ska försöka sig på pluggandet iaf. men vad ska man plugga så man får ett roligt och underhållande jobb. finns grymt mycket man kan studera nu för tiden men man vill ju ha två saker i en smäll liksom, något som intresserar en att plugga samt något som lönar sig att plugga. eller hur?
så då sitter man här, vantrivs och eländig. men ändå ska man inte klaga för man har ett jobb som ger en pengar så man kan leva och även göra nå skoj till och från.
nåväl det är väl så livet är i guess.

nå jag vet inge mer att skriva just nu iaf så jag avslutar här :)


 
 mammas fina blommor :)

en loppa på en foppa

många frågor har ställts till mig och jag har gjort mitt bästa för att svara.
men när man väl sätter sig ner och börjar fundera kommer tankarna som man undvikit ett bra tag nu.
jag då.
alla börjar leva nu vilket är underbart. gillar verkligen att se hur alla växer och mognar och följer sina hjärtan.
dom tar steg i livet som jag bara drömt om. som jag önskat.
vissa gör det otroligt snabbt och vissa tar det i lugn takt.
man får en fråga i stil med "vad tycker du om det" och det enda jag kan göra är att svara ärligt. "ni gör precis som ni vill, bara ni känner att det är rätt för er".
men sen kan jag även lägga till en åsikt som "går det inte för snabbt" eller " kanske lite space behövs". men som sagt det är bara mina åsikter. och alla har väl rätt till såna.
det har varit mycket prat om kärlek på senaste. på något sätt vill jag undvika det så mycket som möjligt. hålla det på så långt avstånd från mig som det bara går. men ändå så vill jag finnas för mina vänner. det är knepigt som tusan det här :P
men jag ska tänka positivt. behöver mina vänner mig så ska jag finnas för dom också. där med basta! :D

när det gäller vänskap så fick man sig en funderare idag. man har sina vänner, nära och kära. samt avsides och bekanta. man kollar till exempel på facebook som är THE place för alla just nu. hur många av dom vänner på sin lista är man egenltigen VÄN med. alltså hur många av dom träffar man ofta, umgås med, hittar på något, ringer till. finns det någon som umgås med precis alla i sin lista där?

till något annat inom vänskap. hur ofta tar man kontakt med sina vänner. jag är en person som hör av mig i princip dagligen till dom flesta. sen finns det undantag för vissa som man vill höra av sig till typ jämt men inte kan. antingen för att man vet att man inte får svar eller för att man inte får. men jag hör av mig till och från iaf. ett måste för mig.
men ska det vara rättvist, ska det vara jämt i en kontakt. ska man höra av sig lika mycket.
ett exempel. om man hör av sig vi säger hmm 3 gånger på en månad utan svar, vad betyder det? ska personen ge upp att höra av sig då, ska man vänta på att den andra som inte svarat hör av sig? eller ska man fortsätta tills man får svar?
en annan sak, om det ska vara rättvist, vem är det som bestämmer vem som ska höra av sig? jag kanske tänker, nej men den får höra av sig medans den tänker nej men hon får höra av sig. hur tusan gör man då? :P

sen finns det såna vänner som man sällan träffar, sällan pratar med, men när man väl gör det är det som om man sågs dagen innan. det måste ju ändå vara vänskap om något. eller?
jag menar, om man aldrig ses och aldrig pratar typ och så en vacker dag gör man det. allt är som vanligt. inga sura miner, inget agg mot varann. jag säger då min åsikt och det är vänskap. :)

men jag vet en sak. och det är att mina vänner är dom bästa man kan ha. dom man ser jämt även dom som är lite mer osynliga. dom är obytbara. allt man upplevt tillsammans, alla minnen, alla skratt, alla gråt. allt. vänskap växer inte på träd och det vet nog alla. och med detta vill jag nog bara säga. love u guys! <3

mina funderingar kan vara lite av det udda men det är bara mina funderingar och bitvis åsikter. sen vad folk tycker och tänker om dom är deras sak. deras åsikter. ibland kan det kanske låta som att jag anklagar någon. men det gör jag inte. jag får bara mina funderingar utifrån livet och sen om det är så att någon råkat vara hjälp till mina funderingar så är inte det något negativt. så man ska inte ta illa upp. sen kan man bara hoppas att folk inte tar illa upp av det jag skriver också :D 

nu är det film time!
byeee ;)

lyckostar med otursfluff

ena sidan är bara massa positivt, andra sidan är bara massa negativt, den tredje sidan kan inte bestämma sig för varken positivt eller negativt. man blir som fundersam hur det egentligen är.
och skulle man fråga så får man inget svar utan bara massa otrevlighet.
man är ju bara orolig och vill ens bästa. men nej det verkar vara förbjudet.

det märks att sommaren är på väg iaf. alla är upptagna på andra håll och jag längtar tills jag får åka till päronen och bara komma bort från allt vardagligt som hör hemma här.
att allt går på rutin är som okej ett tag men till slut blir det för mycket. och det gäller inte bara jobb och fritid utan även personer. alla har sina rutiner just nu. lite komiskt när man tänker på det.
man ringer någon och den gör det den alltid gör, man ringer i princip samma tid varje gång. för det är då tid för samtal finns. samtalen går ut på ungefär samma samtalsämnen som vanligt med en uns av konstigt komiska överdriv på roligheter.
sen har vi samtal via datorn, dom går ut på precis samma sak varje gång. finns inte tid att prata.
så ja rutiner sitter som klister och det är inte alls lätt att försöka ändra på någon av rutinerna.
men jag har försökt. mer än så kan jag inte göra.
jag är inte ute efter att vara elak ifall någon skulle läsa detta, men tänk efter själv. vad går era dagar ut på, era samtal osv osv. är det rutin eller? :P

en fundering, varför vill vissa inte visa hur dom egentligen mår eller har det? alltså man vet ju om att något inte stämmer. så varför inte bara säga det. ingen mår bra och har det bra jämt heller. och man ska inte försöka lura sig själv om att man mår bra, har det bra när man inte gör det, då samlar man bara på sig saker inombords och när det väl spricker kan det orsaka problem. nu säger inte jag att man ska öppna upp sig för varje person som frågar vad som är galet. men ja hoppas ni förstår min poäng där :)
nåväl jag är inte ute efter att göra skada eller så utan det är bara mina funderingar i vanlig ordning :)

nu vet jag nog inge mer. heippa!

beasås med flax

jag börjar bli förvirrad, vet inte vad jag ska tro och tänka om vissa saker. börjar bli för mycket av allt just nu.
känslor, saknad, tristess, jobb, tankar, funderingar, planer, ja you name it!
när vet man om man ska ge upp eller kämpa vidare?
jag vill inte ge upp, men ibland känns det som att man pressas åt det hållet. som att någon går bakom en och knuffar en åt det håller man egentligen inte vill. in på ett sidospår liksom.
jag vet vad jag vill, jag vet bitvis vad jag behöver, men att få det och ta sig dit är inte det enklaste.

saker som man ser, hör och är med om gör inte min förvirring bättre. saker man märker inte stämmer. folk man ser och märker inte har det bra just nu. man vill hjälpa så gott man kan om det så bara är att vara en axel att luta mot så vill jag vara den axeln i det hela. jag vill vara örat som lyssnar, jag vill vara kramen som kan trösta, jag vill vara stödpelaren i svåra stunder. jag vill finnas för dom som finns för mig, på samma sätt. jag hoppas att jag är det och att dom vet om det.

när det gäller tips och råd är jag inte den bästa, men jag har mina stunder. och jag försöker ge det jag kan och kan bara hoppas att det hjälper lite iaf. jag tänker ofta på mina egna situationer när folk gör saker eller ber mig om råd. hur gjorde jag och vilka var konsekvenserna. tro mig det är inte lätt att tänka innan man aggerar. men man bör göra det. för konsekvenserna är inte roliga i dom flesta fel man gör.
ju längre tid det går dessto större skada kan det göra. det är något att tänka på. samt hellre att saker kommer från en själv än från någon annan. det har man lärt sig den svåra vägen.

nu har jag fått tömma lite iaf. tills nästa gång. bye bye! :)

framtidsplaner komma åttiotvå

sitter och funderar lite på framtiden. typ vars man ska resa nästa gång, när det kommer bli av och när man kan ha råd till det. resa är en blandning av mysigt, roligt och äventyrligt. det är en ro för kropp och själ. ett måste i livet helt enkelt. och har man en gång börjat är det svårt att sluta :D

samt så funderar man på vad man ska börja plugga till. funderar om man ska ta sig till parkis och af för att kolla upp hur det ser ut på pluggfronten. jag är inte motiverad just nu att sätta mig med massa skolböcker direkt men jag är väldigt motiverad att få någon slags utbildning och kanske en syn på vad man skulle vela göra med resten av sitt liv. att plugga är inte min stora sida men vad tusan, har man inget bättre för sig så varför inte liksom. :P
försöker hitta nå roligt på nätet som lockar en men hittar inget än så länge. jag vet ju vad jag vill göra på ett sätt men hur jag ska gå till väga måste jag nog fråga runt om. och det ska jag. måste bara ta fingrarna ur rövna och göra det! :)

apropå ingenting, när man har feber och börjar yrsla och inte kommer ihåg hur gammal man är och vad man ska fylla, då ska man inte försöka tänka ut det i det tillståndet. det går inte så bra. tro mig. jag höll på i säkert en timma om inte mer. men efter många om och men så kom jag fram till svaret.
dagen efter kom jag även på att det är en smart ide att ringa kollegan och fråga hur gammal hon är för vi är samma årsmodel. smart va?! ;P hoppas bara hon inte säger typ 12 eller något för då får jag problem :D haha

nåväl!

skräp inte diamant

mycket har man fått höra, mycket har man fått veta och det har lett till mycket tankar. tankar man vill klura på och tankar man inte vill veta av.
än är det inget som verkar bli bättre. var utomlands med en underbar vän och kom hem med glädje i kropp och själv och kände hur allt var underbart. kände ro i allt.
men självklart kommer det en smäll än en gång som drar ner en rejält. en smäll som verkar vara förevigt också.
jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta en gång till. jag vet inte hur jag ska känna och tänka kring det.
men en sak är då säker i mina tankar och känslor just nu, det är att jag känner mig som världens dummaste idiot.
känner mig inte värd någon eller något längre. jag är skräp inte en diamant. det har jag fått lära mig. skulle jag vara så underbar och bra som vissa säger och att jag är värd det bästa. så varför är jag inte värd det jag behöver och vill ha i mitt liv då.
man kan inte säga bra saker om mig och sedan kasta bort mig. man ser det väl själv hur dumt det låter. är man något bra blir man behållen. (vad nu det är för ord)
nåväl, det är deras val och man kan bara hoppas att dom mår bättre av valet dom gjort. jag mår då skit! och saknaden jag känner kommer inte bli lätt att hantera. den kommer alltid finnas och vara enorm.

*det som är äkta växer inte på träd*

klorin med florin

jag är expert på nattliga samtal, vare sig det är allvarliga eller inte. tycker alltid om att prata under nätterna om jag nu är vaken vill säga.
det är som under nätterna (och på toabesök) man blir fundersam och börjar undra och tänka massa. och då vill man gärna prata av sig plus få en del svar på olika saker.

denna natt har jag kommit fram till att jag resonerar konstigt, men det är mest för att jag inte kan formulera mig så bra i vissa sammanhang. och då blir det skumt :) men jag har oftast en bra poäng i det hela.
har även kommit fram till att jag har dåligt minne, haha vilken nyhet, NOT!
menar vissa har dåligt minne med vardagliga saker, men sånt brukar jag oftsat komma ihåg. men mitt minne sviker dock när det gäller samtal, vare sig det är nyktert eller onyktert. jag kan minnas samtal med vissa personer och med vissa andra inte. och ibland bara lite random samtal sådär.
folk blir lätt irriterade på mig när jag måste fråga samma frågor ofta innan svaren sätter sig som klister i minnet mitt. men nu kanske ni förstår varför.

det kanske är mitt undermedvetna som spökar, jag vill inte komma ihåg dispyter och annat jobbigt och därför förtänger jag det direkt jag fått in det i huvudet. men jag vill faktikst komma ihåg det. jag vill komma ihåg allt som händer. men det är lite svårt. helst när det gäller samtal.
det är inte bara jobbigt för dom som måste påminna mig hela tiden, det är även det för mig. jag vet att jag är jobbig som frågar saker hela tiden men jag vill som minnas det som hänt. att fråga samma saker till samma personer hela tiden är en pers i sig, för jag vet att jag frågat det tidigare vid flertal tillfällen, men svaren jag får minns jag inte. och även jag tycker att jag själv är jobbig.

jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken mer än att försöka pränta in sakerna om och om igen i huvudet mitt tills det fastnar. och med eran hjälp kanske jag en dag kan sluta fråga om och om igen. det är nog vad som får visas med tiden.

tagg i röven?

vad har dom nu fått för sig. ändra folks stjärntecken bara för att solen och planeterna ligger annorlunda nu än för 3000år sedan. nedu, jag föddes -86 då låg solen som den gjorde och jag föddes som skytte. jag kommer dö som det också. nu vill dom minnsan att jag ska vara skorpion. hahaha :D nå icket. skulle jag födas detta år så okej visst. jag föddes som skytte komemr dö som det hur planeterna än ligger, jag skjuter hellre pilar på andra än att ha en tagg i röven. där med basta! :D

nå till andra tankar. jag vet inte vad som tagit åt mig, men jag vill bara härifrån. en känsla igår satte sina spår i mig. när man ser saker så ljust som jag gjorde igår så börjar man fundera på det mesta i livet. och det är då tur att egypten är nära nu. när jag kommer hem igen så blir det bullar att baka. haha. jag säger inte vad som står på schemat men det komemr visa sig förhoppningsvis.

att se sina nära och kära må dåligt är bland det värsta som finns. man lider med dom. man vill se dom lyckliga och glada. men den senaste tiden tycker jag det på något sätt varit mer åt det negativa hållet. det finns inget jag kan göra mer än få dom att inse att jag finns för dom om dom behöver mig. hur dom än behandlar mig så finns jag för dom. men det vet dom nog vid det här laget. :)

jo haha en lite smått skrattretande sak. folk verkar tycka det är roligt att prata om mig. det är liksom som att jag är en slags höjdpunkt i samtalslivet. utan mig hade nog folk inte haft något att prata om :) hehe
man får höra av folk vad folk fått höra om mig och tro mig, man kan komma långt med vad folk fått höra av folk. haha det där lät ganska roligt :P nå men iaf. även sånt här med att folk får höra saker och kastar in lite extra krydda (alltså påhittad skit) på vägen och sen när de väl når mig och jag måste ringa runt och höra vad som pågår så blir man lite paff när det visar sig att kryddan kommit in i det hela. man blir både besviken, arg och en del ledsen.
jag är hyffsat mogen och jag vågar stå för det jag gör och säger. och jag vågar även ringa och prata med folk som jag kan ha gjort något mot. så det där med att snacka om mig med andra är bara omoget enligt mig. det är väl ändå inte bara jag i denna stad som faktiskt kan ta och ringa personen det handlar om eller?
har man något emot mig eller hört något om mig man funderar över. ta det med mig och ingen annan. ingen annan i denna värld kommer någonsin att veta allt jag gjort, sagt, gör eller vad jag är för person. ingen kommer någonsin leva mitt liv eller vara som jag. för jag är otroligt speciell, finns bara en som jag.
tänk på det.

nu tror jag det tog slut här i mitt huvud och blåsan min ropar efter toan. så heippa :D

bortglömd?

besvikelse efter besvikelse. jag må vara envis men jag måste nog sätta gränser för hur mycket jag kan ta.
jag samlar allt på hög, håller mina tummar och önskar att det ska bli bättre. men nope!
jag vill och därför försöker jag om och om igen utan att lyckas.
sen frågar man mig, vad är det nu som hänt?
svar; känner mig bortglömd, utbytt och som en dålig människa.
varför då undrar man. men herre, tänk efter själv, när träffade du mig senast, när ringde du mig senast.
och när det väl kommer en dag då man planerar in något med mig, ja då dyker det upp en massa andra planer för den andra att göra istället för dom som det var planerat med mig.

att vissa inte kan använda hjärnan alls förstår jag inte.
att jag försöker för hårt, börjar jag märka själv. men frågan är hur länge det kommer måsta gå innan jag blir saknad. om jag ens blir det.
jag kanske inte är en sån bra vän som jag trott under alla dessa år. förstår inte alls varför dom ens låtsats vara min vän tills nu.

men jag har överlevt sån här skit förr, och jag kan nog göra det igen.

merry x-mas imorgon

japp imorgon är det julafton så jag säger nu såhär:

god jul och gott nytt år!

här i hushållet finns ingen julkänsla men jag tror det är på grund av något som inte är som förra året. men det kommer fler jular så man ska inte klaga att denna inte är som den brukar :D så länge man får vara med familjen så är det bra.

annars vet jag inte, känner mig lite smått beroende av umgänge just nu. lite ont om det på senaste tiden. men jag har varit duktig som börjat ta tag i saker jag sagt jag ska göra. och än är jag inte klar. :)
måste skärpa till mig så jag inte gör något dumt liksom. hahaha jag göra något dumt. händer väl aldrig (lalalalaaa) :D nä mer seriöst, skärpning katti!

på senaste har jag inte tänkt så mycket faktiskt. och det är ett under, så jag har för tillfället inga tankar att dela med mig. men det kommer snart ska ni se :D

nu är jag klar med detta. heippa :D

tänkare på tankespår

trist när man ser och hör att allt inte står rätt till hos vissa. dom kan försöka dölja det för mig men det går inte ser ni. man hör på hur dom pratar eller hur deras röster låter. på hur dom skriver i sms och liknande, vad man läser på olika sidor. man ser på deras hållningar och ansikten, att något inte stämmer till fullo.
det är hemskt att märka något sånt, man vill kunna göra allt i sin makt för att dom ska må bra, men det är svårt. dom vet att jag finns för dom och behöver man mig är det bara att säga till. för när jag frågar säger dom i vanlig ordning att allt är kanon och dom är lyckliga typ. men varför ser och beter dom sig då som att dom inte är det.
det är min fundering.
en tanke går ut till alla mina vänner som skulle kunna ta åt sig av detta och jag säger med kärlek i mitt hjärta att ni vet att jag finns för er, dag som natt. <3

ibland är det så att man nästan tvingar sig själv att vara lycklig och glad att man blir raka motsattsen istället. och jag kan inte säga att det är fel med det. för jag vet själv hur det kan kännas. men man ska nog tänka efter ordentligt då och ta sig en riktig funderare på om det är bättre att låtsas vara lycklig eller om man vill vara lycklig på riktigt. vara sig själv och inte försöka tvinga fram det positiva i en. man kan även må bra på olika sätt och man kan vara lycklig på olika sätt. men dölj inte era riktiga känslor, för det kan leda till problem. problem som kan ta tid att fixa.

så ni som läser detta, ta er en funderare på hur ni egentligen känner och mår, vad som egentligen får er att må bra och vad som får er att må mindre bra. vad kan ni göra för att det ska bli bättre. och behöver ni ett öra så finns jag för er :)

det var allt för mig, puss och hej!

toahållare med luktsinne

när jag ändå nämt toa så har ni någongång tänkt på hur mycket man tänker när man är där inne?. alltså i badkaret, sitter på toan, i duschen eller bara är där inne av någon annan anledning.
jag har det på senatse tiden, man tänker en hel del alltså. och jag kan då säga man blir varken mer eller mindre klok av allt man nu tänker på :P

som på senaste har det blivit mycket hur folk beter sig i olika situationer. typ hur vissa är med en person och sedan är något annat med en annan, eller hur man säger saker åt vissa och säger det på ett annat sätt till andra.
jag vet inte om ni hänger med där men ja det har jag funderat mycket på iaf :P
jag kan säga att jag är mig själv mot allt och alla, mer eller mindre. tillit har jag till få men annars så är jag ärlig av mig, är något fel säger jag det till den personen, känner jag något säger jag det också till den personen, är något väldigt bra säger jag även det. man kan säga att jag är likadan mot alla i min närhet. :) vilket jag ser som positivt. vare sig det gäller mina bra eller dåliga sidor.

ser ni, det går framåt i min självgranskning här. :) hehe

"finns det toastolar med sinne för bajshumor?" haha tyckte den var rolig. men ifs min humor är väldigt speciell :D
inte många som förstår sig på den direkt.

nu vet jag inge mer.

upp och ner!!!!

jag vet inte alls vad som händer nu mer, det är som att allt bara ploffs ner i skiten.
allt är overkligt. hur kunde allt bli såhär galet.
prata med systra min och hon sa också att hon inte fattar hur det kunde gå sähär galet för mig. shit alltså.
nå hon är min guldsten i det hela iaf. hon säger saker jag behöver höra. och det är allt jag begär. lite stöd och ord som ger mig lite bättre syn i det hela.

annars, jag vet inte ens vad man ska säga. en olycka kommer sällan ensam sägs det ju. och ja haha det stämmer jävla bra måste jag säga.
har iaf slutat med planer för tillfället. dom går bara åt skogen iaf. så det är upp till andra nu om dom vill ha med mig på saker vill säga.

annars händer inte mycket. längtar till nästa år som satan. vill få detta år överstökat nu. det sägs väl att om året börjar dåligt slutar det dåligt. ja det började kanske inte som det bästa. lite bråk och en annan stor grej. och se nu hur det blivit. haha man kan nästan bara skratta. det är så galet att det är komiskt faktiskt.

nå man har iaf fått tänka och fundera en hel del och det har varit både bra och dålig. det dåliga är hemskt, men det bra är något som en vacker dag kommer stärka mig. jag lever på och kommer en dag nå den där dagen då allt är som det ska igen. jag får bara hålla mina tummar på att det händer snart :)

over and out :D

krums i dums

nu är det dags att ändra sig. jag vet att jag är speciell och har alltid varit det kommer även alltid vara det. men vissa saker måste jag ändra på hos mig själv.
det är ifs så att man ska inte ändra sig för någon annan än sig själv. men denna gång har jag öppnat ögonen och insett att ibland måste man ändra sig själv för andra.
som nu. :P

jag är faktisk ovanligt glad idag och mår bra. helgen har gjort sitt så att säga :P haha men bitar av den har varit väldigt dåliga. men det kommer nog bli bra i slutändan.
jag är väldigt envis av mig och när jag bestämt mig för något då kommer det bli så också. bestämd på ett bra sätt antar jag :D haha

jag vet nu att jag är inte glömd, bara lite vilse och det gör att jag knuffar bort folk från mig. jag vet att jag finns där inne och en dag kanske dörren öppnas för mig helt igen. men tills dess har jag en del att ta tag i. och det har redan börjat.

du öppnade mina ögon igen och det tackar jag för. jag finns här och kommer alltid göra det.
jag finns här för alla er. det är ni som betyder :)

troddeduja.se

så kan det gå när man ser fram emot något för mycket. äh jag är van. fast jag börjar undra om jag verkligen är det. för jag blir lika besviken varje gång :S
nå inget att göra åt. får bara hoppas på det bästa helt enkelt.

börjar verkligen känna denna besvikelse växa sig väldigt stor nu. hur mycket jag än gör för andra och kämpar så får jag inte mycket alls tillbaka. känns som att jag är den enda som verkligen vill något här.
när jag väl kan göra något så kan ingen annan och dom kan absolut inte offra något heller för just en dag. medans jag har gjort det väldigt många gånger för dom. bara för att få spendera tid eller göra något roligt ihop.
jag kanske inte är värd tid för dom. dom vill kanske inte göra saker med mig.
jag vet att dom älskar mig, men det är såhär det börjar kännas nu. och det är väl inte bra. ska jag fortsätta vara den som offrar saker för dom och dom inget för mig.
vet inte vad man ska säga riktigt, men jag är besviken och en del ledsen i ögonvrån.
tycker inte det ska fortsätta såhär, ta mig för givet om dom vill men jag kommer inte offra mer fören jag får något tillbaka. det ska väl ändå vara rättvist eller.

nå nu till nå roligt. jag har uppgraderat mig lite på senaste, mitt hem börjar ta sig rejält nu.
och katti är glader :D

hejdå!

skallevunker och skillevinker

ibland kan var verkligen undra vad som försigår i folks huvuden vid vissa tillfällen.
man ser hur dom sitter i sin egen lilla värld och det enda man undrar är " vad tänker dom på". eller ibland när dom ser ledsna eller fundersamma ut, vad som pågår just då i det lilla huvudet som sitter högst upp på den kroppen.
jag brukar fråga hur det är eller vad dom tänker på. men oftast får man som svar, "inget" eller typ "vill inte prata om det", eller "bara vet inte, massa saker".

jag vet själv hur det är när folk frågar mig hur det är eller vad jag tänker på. ibland vill man bara inte svara på det. och ibland vill man.

den senaste tiden tycker jag alla i min närhet har blivit såna som inte vill berätta vad som pågår i huvudet deras. vet inte varför. kanske alla dom har saker som pågår just nu som jag inte får veta eller så vill dom inte att just jag ska veta det av någon anledning. nåväl, det är upp till dom. dom vet att jag finns här för dom om dom behöver mig.

jag minns förut hur jag kände mig utanför när ingen ville prata med mig om saker. jag frågade dom då varför och jag fick som svar "jag kan inte lita på dig".

men det var länge sedan. idag är jag en person som bara samlar på mig allt och säger inget. om mig själv har det börja bli samma sak nu till vissa, jag vill inte prata om mitt med dom för dom vill bara veta saker om mig men kan inte dela med sig av sitt. känns inte rättvist någonstans. men inget att göra åt. vill dom inte så behöver dom inte. och vill inte jag ska inte jag behöva heller.

fick bara någon fixide att skriva om detta, låg på soffan och funera påd et så tänkte det kunde vara något att sskriva här. haha :D nå tack för mig eller något. puss hej!
Tidigare inlägg
RSS 2.0