lite mer film om jag får be

nu har jag sett lite mer film som jag tänkte visa för er.

              
1. skit bra film. så bra, och man blir glad av den. :D
2. mycket bra film, bara älska mumien filmerna :P
3. må vara en gammal film, men det var faktiskt helt okej :)
4. inte direkt min film, den var lite trist för mig :(


så nu kan ni ladda med snackset och se film igen ;)

heippa

känslor, bra eller dåligt?

ett problem med oss människor är att vi har allt för mycket känslor i oss. vad ska man med alla till. många av dom ställer bara till problem och ingen vill väl ha problem heller. elle?

jag har just nu ingen aning om mina känslor. jag är som bara less i kroppen och vet varken ut eller in snart.

samt så tror jag att det på insidan någonstans växer något som jag tror kan bli ett problem för mig, och det vill jag inte ha.
men ändå så, skulle det vara så att det växer det jag tror det kan vara så, vet jag inte om jag vill få bort den.
förstår ni? på ett sätt vill jag ha den känslan och få bort en annan, men ändå vill jag det inte.

sen kanske vissa av er vet att jag har svårt att få känslor som har med kärlek att göra, eftersom jag är så rädd för just den grejen. jag önskar varje dag att jag finner kärlek, men på en gång man ser en skymt av den, börjar jag sakta med säkert dra mig undan. har ingen aning om varför men så är det.
sen när jag väl funnit den så har jag ännu svårare att släppa taget om den, den kan seriöst sitta i evighet. jobbigt som fan. men jag försöker jobba på att kunna släppa taget fortare. dock är det inte lätt. vissa saker sitter bara för djupt.

men som sagt, just nu vet jag varken ut eller in. vet inte vad jag vill heller så sett.
har mina aningar, men frågan är om jag vågar ta chansen.
jag vill varken såra eller bli sårad, för det finns fan inget värre än det.

jag måste komma på något, och det är snart, innan det blir för sent (hoppas det inte redan är det)

irritationsmoment

jag blir tokig på folk som inte bara kan vara sig själva bland folk.
eller är det kanske så att dom är sig själv bland folk men inte med mig? hmm.
äh skit samma hur som helst blir jag seriöst tokig. man blir så förvirrad och det är jobbigt.


ena stunden säger dom en sak och andra så är det något helt annat som gäller.
ena stunden så vill dom det, och andra inte.
ena stunden är dom si, och andra stunden så.


fan bestämm er. hur är ni egentligen? var sån med alla och mot alla. inte olika. det är bara störande.
ett stort irritationsmoment!


vars är dom man en gång kände? vars tog dom vägen?
sa det bara poff en dag och så var den personen borta?
och isåfall varför. det var ju den personen i er som vi älskade.


nu är det mycket mer skit från er och jag blir galen. ni är inte samma fina underbara människor längre som ni en gång var. den underbara fina människan i er kommer fram ytterst sällan, och då undrar man, varför kommer den personen fram om ni har ändrat er?


det måste ligga något bakom denna förändring som ni inte berättar för mig.
är det mig det är fel på, eftersom jag är den som verkar märka det mest? är det mig som ni inte kan vara er själva med?

jag vet att jag inte är ett helgon, men jag har alltid varit mig själv med er och kommer alltid vara det.
den där jobbiga saken som pratar alldeles för mycket.
men jag är älskad iaf och det vet jag.


varför kan inte ni inse att ni också är älskade för den ni är och bara sluta upp att vara något som vi ogillar istället.

visst ni kanske har ändrat på er för att ni ville och behövde det, men som ni beter er så verkar det som att : titta detta är mitt nya jag, jag skiter i er, så stick!

jag känner mig på något sätt nertryckt av er för att jag inte ändrat på mig som ni har.
och ändå säger ni att jag inte ska ändra på mig, utan vara den jag är.
säger då det, snart vet jag varken ut eller in mer.


jag saknar dom gamla er. för det var dom som var älskade av mig.

deppig, hmm....

jag har kommit på varför jag ser så mycket film och varför jag alltid vill ha folk omkring mig samt alltid ha saker att göra.

jag vill inte vara ensam med mina tankar för dom gör mig depprimerad.

det är hemskt när man tänker tillbaka på sitt liv, hur hemskt jag har haft det och hur mycket jag har vuxit och hur mycket jag har hunnit med mitt liv.

och av allt det som jag varit med om, har gjort  mig till den jag är idag. alltså det har varit allt från, pengabrist, hemlöshet, självmordstankar, bedrägeri osv osv.
inte bara såna hemska saker men det är väl dom värsta iaf.


jag är på väg sakta men säkert ner i min grop igen och det är därför jag åker iväg från stan typ så ofta jag kan. önskar jag kunde åka och hälsa på vännerna som flyttat till sthlm och västerås samt mina föräldrar + en massa till men på något sätt känner jag att jag åker heller till samma ställe för lite pengar ofta än långt bort för skit mycket pengar och sällan. om ni förstår.


jag har lovat att hälsa på alla men som det ligger till just nu behöver jag åka från stan ofta och inte sällan och därför blir det korta sträckor och ofta. det gör gott i min själv. helst när folk nerifrån kommer dit också. då är livet ljuvt.
man slipper tänka negativt och slipper sina hemska tankar, för man vet att dom älskar en precis som man är och då tänker man bara på hur glad man är.


sen är det ju biten när man kommer hem igen. trist att höra att man varit där för mycket på senaste av den man hälsat på men vafan, har dom sagt att man får komma då gör man ju det också. :D haha

men nu blir det nog inget resande på ett tag och det kommer jag sakna. för jag behöver det. behöver komma bort från det som jag är så van vid och vidga lite nya vyer på allt.
och varför det inte blir av på ett tag är nog för att pengarna inte räcker till och för att folket blir nog lite less på att jag åker dit hela tiden. vilket sårar men vafan. jag klarar mig, har jag alltid gjort och så kommer det vara också.

alltså egentligen, nu när jag sitter här och skriver så börjar jag fundera, varför i hela hakkas är jag på väg ner i min grop igen?. haha
för jag har nästan allt jag behöver i livet. jag har ett skit fint hem, en kissekatt, ett jobb, vänner, kan man behöva mer?.

klart jag behöver mer, alltså hallå, nu sitter jag här och diskuterar med mig själv, hihi.
skit samma!
klart jag behöver mer. jag behöver kärleken. kärlek, närhet, det beroendet som jag inte fått stilla på länge. det behöver jag just nu. men det kommer inte komma så länge man letar för det har jag lärt mig. man tar det när det kommer. när folk inser att jag faktiskt är den rätta eller den rätta för tillfället iaf. då kommer det.

nä nu har jag babblat gojja en massa igen, så nu säger vi PUNKT på detta.


*ge mig en kram, en kram som värmer mitt snart kalla hjärta*

neeeeej!

har kommit på att jag är fet igen. hojja har inte gått upp mycket i vikt, bara ett kilo men iaf. runt midjan har det vuxit som ogräs. fattar inte vad jag sysslar med! blir galen på mig själv.
måste börja träna igen och det är ett måste. så är det bara.
hatar att känna såhär. allt blir som nå negativt om man inte trivs med sig själv. hemskt som fan!

tror nog att det finns många tjejer och kvinnor som kan hålla med mig om det och det känns bra, att man inte är ensam om det. men den stora frågan är ju. varför gör man såhär mot sig själv om man vet att man mår dåligt av det.
varför äter man hur mycket som helst av nästan vad som helst?

och nu när man blirvit laktos intolerant gör det inte saken bättre, visst man undviker gärna choklad och sånt där gott. men fatta hur mycket fett det är i laktos produkter. kul!. in my ass att det är.

nåväl nu vet ni hur jag mår för tillfället iaf.

nu börjar allvaret igen!

inge ork idag

idag fixade man så att simkortet till "the missing phone" blev spärrat och ett nytt är på väg hem till mig.
känns skönt, bara vänta på det och sedan dra sig för att köpa en ny mobil. ursh vad denna månad är dyr i drift haha. och min lön som sög en aning sådär.

nåväl jag kan inte leva utan mobil. måste kunna ha mina dagliga rutiner, skriva sms, ha en väckar klocka, ringa folk, jobbet måste kunna ringa mig och jag dom osv osv.
men nu är det på g iaf. så snart mina vänner behöver ni inte hoppa in genom dörren bara sådär och ge mig en hjärtattack. :D haha


sitter på jobbet och känner hur det kryper i kroppen på mig. jag gillar att jobba men jag börjar verkligen bli less.
jobbiga timmar, alldeles för lite pengar för det är äckligt drygt att sitta vaken i 10-11 timmar varje pass och bara dega framför en dator och en tv.
okej, ibland läser jag också :D haha
det tär på en. jag sover till typ 15 på dagarna och får tack vare det alldeles för lite tid till tvättstuga, städnin, handling, vänner och ja resten som får dagar att gå framåt i livet.
men va tusan det är ett jobb med lön, man ska väl inte klaga.


nåväl, sjung med mig
" fader abraham, fader abraham, fyra söner hade abraham, och dom drack och åt, och dom åt och drack, och så gjorde dom såhär, höger hand (vifta med den och fortsätt sjunga)
fader abraham, fader abraham, fyra söner hade abraham, och dom drack och åt, och dom åt och drack, och så gjorde dom såhär, höger hand, vänster hand (fortsätt med vifta med höger och börja med vänster)."

aja man kan hålla på i eviheter med den sången. fick lära mig den ihelg, men tror jag sjungt den när jag var liten dock :D inte helt hundra med iaf.
den är rolig, iaf med rätt sällskap ;)

lets do it again

Luleå igen hela helgen. Det har varit en mycket intressant helg. Mycket har hänt och inte hänt. Men den får iaf ett MVG av mig i betyg :D


Har träffat en massa nya människor och kan då säga att det finns härliga människor överallt.

Gamla som nya vänner har man umgåtts med i helg och det är något som gärna får hända fler gånger. Fredag var det party och utgång. Skit bra dag. Slutade kanske inte på det bästa sättet. Eftersom lite saker hände och min mobil är spårlöst borta. Men hur som helst var det en skit härlig dag iaf.

Lördagen var lite seg i början, men efter lite mat och en massa steg fram på luleås gator så var man igång. Fest igen, dock med lite andra människor och nya ansikten, men hur underbart som helst att bara sitta ner bland sköna människor och prata och dricka öl.

Tack till alla er som delat helgens bravader med mig. Puss <3


Nu när ni vet att min mobil är borta så kanske ni undrar : hur fan ska man få tag på henne då?

Nå då tänker ni såhär. Katti har msn, kollar om hon är inne där. Eller oh, jag vet vars hennes brevlåda bor ;) haha

Ska försöka ta mig till stan för att köpa mig en ny mobil samt få ett nytt nummer.

Förstår inte hur jag ska klara mig utan mobil, mina dagliga rutiner är den mobilen för tusan.

Hmm, jaja. Haha. Den blev inte dränkt iaf :D


Nu vet ni det iaf. Nu till veckan är det massa jobb som händer och jag lär ju sitta vid datorn hela natten. Så håll mig gärna sällskap. Det hade varit trevligt.


Hörs en annan dag, typ imorgon. puss

lite nytt och gammalt

från det att man var en liten tjockis med mustasch och en jävla massa hår, har man utvecklats till den man är idag.
ja ni som känner mig vet ju hur jag ser ut och hur jag är som person. dom flesta vet nog att förändras man på utsidan så brukar man förändras på insidan också och det kan man nog säga att jag också har gjort.

det var inte bara det att mitt utseende var annorlunda förr utan jag var annorlunda på insidan också. jag var den som blev mobbad i skolan för att jag var ful och inte som andra. läspade som tusan i början av skolan och även en bra tid framåt, dock var det mest p.g.a. mina tandställningar jag haft. oj, dom har varit en hel del :P haha
jag hade även glasögon. haha ni skulle sett mina när jag gick på dagis. SKIT snygga alltså. haha, knallröda, stora och pressade mot ansiktet. jag var massa fin ;)
jag var en del mullig också. fast gick oftast i STORA tröjor och försökte dölja det. hur många gick på den tror ni? ;) hihi

sen kom det en dag då jag fick som present av en kompis att åka bort från stan och ha chansen att ändra mitt utseende. när jag kom hem därifrån så var jag en mycket lyckligare människa.
det var inte bara utsidan som förändrades även insidan med den. jag blev gladare, bättre självförtroende. jag vågade visa mig bland folk! :D fatta lyckan. haha

det finns så många i denna värld som ser ner på sig själva och andra för att dom är annorlunda. men annorlunda är bra. enligt mig iaf. om man bara ser på en person som dålig bara för att den ser eller är annorlunda,  fatta vad man kan gå miste om. det kanske är en bästa vän, en kärlek eller vad som helst.
jag kan säga att jag är inget helgon, jag har också sett ner på folk och inte velat acceptera dom för att dom var annorlunda. men idag ser jag på ett helt annat sätt. faktiskt ja, det gör jag. idag har jag vänner i alla former, storlekar, färg, sexuallitet, personligheter, åldrar, ja osv. men ni fattar. hoppas jag :) haha

från att ha varit den jag var då och utvecklats till den jag är idag. det har förändrat mitt liv och min syn på livet.
fatta att så lite egentligen, kan göra så mycket.

(hoppas bara att ingen tar illa upp av det jag skrivit, isf var det absolut inte meningen. men säg gärna eran åsikt isf :P)

jag då, fast utan glasögon, till ------------------> den jag är idag.
                                                        

luleåhelg

på torsdagsnatten jobbade jag till klockan sju på fredags morgonen.jobbigt med tanke på att jag bara några få timmar efter det skulle jag sätta mig på ett tåg och ta mig till luleå. fredagen började dåligt och fortsatte dåligt och blev sen rolig och bra mot slutet av den. haha
i luleå var det fest, inte mycket folk men trevligt folk iaf. två gamla kära vänner och två nya bekantskaper. mycket nice faktiskt.
som vanligt blir det en del tjafs och bråk men vi brukar lösa det på ett eller annat sätt.
det är oftast jag som börjar med att bli lite små tjurig och som sedan går överstyr. dock måste jag säga att ihelg har jag varit duktig. jag har dragit mig undan när det blivit för mycket för mig, så att jag inte gör något jag kommer ångra både för mig och andra. och det är jag glad över. :) duktigt va?
ber om ursäkt om jag varit jobbig och sånt. sorry guys <3
men vill även tacka alla för en mycket trevlig helg :) tack!

men helgen har varit bra iaf typ 90% av den :P haha
det tråkiga var väl att den var så kort. men äh, det kommer fler bra helgen ;P visst då?

nåväl nu sitter man hemma igen och funderar på vad man ska göra. har jobb inatt också så bli inte förvånad om jag uppdaterar igen eller något sånt haha.
jobbar bara två dagar sen är man ledig i fem. och fatta vad skönt det ska bli. man kanske tom hinner vara vaken under dagarna lite längre haha :P 
har en del planerat som ungefär två saker haha. träffa en person och ha tvättstuga. intressant va? ;P hihi
nåväl, nu ska jag se vad jag ska göra. kanske uppdaterar igen snart.  

puss puss


 

som en berg o dalbana

jag har ju sagt tidigare att mina dagar är som en berg o dalbana. och det är dom verkligen.

har märkt att ju mer jag pratar och umgås med folk som har en partner, ju mer vill jag ha en. jag vill ha någon tt kramas med titt som tätt. någon att hålla handen med när man går någonstans. någon att pussa på utan anledning. någon att somna bredvid och sedan vakna bredvid. någon att laga mat med, någon att städa med, någon att mysa med. någon att komma hem tll, någon att få tröst av när man är lite nere, någon att umgås med utan att säga något och en titt i varandras ögon säger tusen ord. jag vill ha någon att älska. någon som älskar mig precis för den jag är.
ge mig närhet, trygghet en känsla av kärlek. är det så mycket begärt egentligen?

jag är svartsjuk på alla som har det där. ibland vill jag bara gå min väg på en gång jag ser något sånt eller hör det. jag vill bara fly till min lilla vrå och stanna där, aldrig visa mig igen typ. men ändå kan jag inte. för jag bli så glad av att se dom så lyckliga emd varann. det ger mig värme inombords och jag har inte hjärta att säga hur jag mår. för vad ska dom tro då?

är det fel av mig att känna såhär?

RSS 2.0