ibland blir jag bara så irriterad och less på hur folk tänker och ibland inte tänker alls.
vissa stunder tänker dom bara på sig själva och i andra stunder bara på andra. tänk om dom bara kunde kasta om dom sakerna liksom. något säger mig att det hade blivit lättare och bättre för dom då. men det är bara vad jag tror :)

att sitta och dra ut på saker också. mycket störande för mig. jag vet jag ska inte klaga, jag kan vara precis likadan. men ändå så stör det mig. varför dra ut på saker i en evighet och hoppas att det löser sig senare. när man kan göra något åt det på en gång och fortsätta med annat. konsekvenserna blir inte mildare ju längre tiden går liksom.
är man rädd för konsekvenserna kanske, därför man inte vill ta tag i det riktigt än, är man rädd att något ska hända och därför drar man ut på det? vågar man inte ta tag i det? eller tror man att man inte är värd bättre och därför stannar man i det som är nu?
nä vet ni jag har ingen aning. men det hade varit fint att veta, håller ni inte med där lite iaf :P

jag vill bara se mina nära och kära må bra och vara lyckliga. det är allt och jag hoppas innerligt att dom finner det till slut, innan dom dras ner helt. och nej jag är inte blind bara för att ni inget säger till mig om er själva. jag märker det iaf. men jag vill önska er lycka till och jag hoppas ni finner lyckan snart iaf <3
puss ;)