working ten to eight, lalalalala
nåväl, hm mycket har hänt och ytterst lite.
babe är hemma igen efter hennes resa till skellefteå, känns skönt att ha henne här igen.
vi är inte som förr men vi jobbar på det, pratar nästan varje dag, tar bit för bit och hoppas att allt ska bli bra.
vi har blivit grymt duktiga på att prata ut om saker utan att börja bråka och skrika. tummen upp där! :D
ja vad ska man säga om saker som sker i livet. jag gråter inte för minsta lilla längre har jag märkt. men det betyder inte att jag är gjord av sten eller inte bryr mig. bara så trist att folk inte kan förstå hur jag funderar längre, hur jag är som person. som jag alltid varit. hallå jag är katti! :)
en gång i tiden förändrades jag drastiskt och blev mer öppen, gladare, livligare, argare osv osv.
jag vågade stå upp för mig själv och visa världen vem jag är och inte gömma mig bakom stora tröjor och mössor.
inte stå gömd bakom personer som fick ta tag i saker åt mig för att jag själv inte vågade.
jag vågade inte träffa nya vänner eller liknande för jag var rädd för deras åsikter om just mig.
idag är jag en som gör allt själv, vågar gå rakryggad ut utan att vara rädd. och bara för att jag inte är rädd längre är man en hemsk person i vissas ögon.
jag vågar vara mig själv i alla lägen, (ibland kanske lite för mycket) men jag är mig själv iaf, det är huvudsaken.
det som gör en ont i själ och hjärta är att folk än idag inte har accepterat mig för just den jag är. dom verkar vela att jag ska vara någon jag absolut inte är. och eftersom jag inte är den dom vill jag ska vara, är jag inget att ha. ingen bra människa helt enkelt.
säg mig, har jag bett någon ändras helt för min skull?
nej, männsikor ändras för sig själva till det dom vill vara. man ska aldrig ändra sig för någon annan.
jag blir arg och irriterad, är jag verkligen så dum att jag trott att folk tyckt om mig precis som jag är och alltid varit?
att jag inte gråter när vissa saker händer i mitt liv är inte för att jag inte bryr mig, det är bara för att jag orkar inte gråta igen, igen alltså. orka. livet är fullt av svårigheter och skit och det får vi leva med dagligen.
att gråta över samma saker om och om igen är bara onödigt.
jag bryr mig men lyssnar även på andras ord och åsikter, känslor osv.
ber dom mig att inte höra av mig, då gör jag inte det. deras val och jag accepterar det fullt ut.
vill man att jag ska skriva eller ringa, ja då får man säga det till mig. svårare än så är det inte. eller hur? :)
och vill man inte pratat ut saker och ting så fine for me. jag kan som inte tvinga folk att prata med mig.
sen måste jag säga såhär och det kan kännas riktat mot några personer, men jag menar inget illa med det.
att skriva sms, på msn, i mail, brev osv, när det gäller bråk och diskussioner bland annat. är inte det lite ursäkta ordvalet töntigt.
jag kan säga såhär, vill man bråka och diskutera saker med mig, ring och så fixar vi en plats och tid så tar vi det öga mot öga ist. det är så opersonligt att skriva.
som en vis mor sa en gång i tiden, man behöver se gestikulationerna (äh vifta med armarna grejs, ni vet :) ) man behöver se ögonen på personen man pratar med, man vill se kroppsspråket.
alltså fatta att sitta på en lektion i skolan och alla får sms av läraren vad som läraren egentligen brukar tala öppet om. haha det går som inte. :D eller?
nåväl, hm lite har jag sagt iaf och hyfsat nöjd är jag :D hihi
sammanfattning:
acceptera folk för den dom är, annars kan ni gå utan att tjafsa, för det är erat val att inte acceptera. ;)
öga mot öga är bäst. :)
hm puss hej ;)
en myra! stamp, stamp!
den har typ varit där i en evighet nu, och jag funderar, när fan ska den dö?!
tycker inte om surrande flugor, dom är blä.
någon som vet hur länge dom lever? helst i badrum. och nej då menar jag inte tills man tagit död på dom med en gammal tidning :D
jag har förbannat tråkigt....
jag har en dröm, en dröm som hade varit kul att testa på.
denna dröm går ut på att testa bo i typ new york eller liknande. fatta vilken upplevelse.
hade kanske blivit så att man kommer dit och inget jobb får och till slut sover man i en gränd med en kartong som bostad och delar mat med råttorna, men vafan. fatta vilket lyx man ska ha när man kommer hem till sverige igen :D
nu vet ni det, mycket intressant katti.
någon som vill fixa ny header åt mig, är less på denna som finns nu, jag är ful där :D finare i verkligenhet ;)
pusshej
stillbild? press play!
från allvar till film, oooh i'm so good :D haha
1. megan fox är så vacker, grrr. liten scen med henne och en annan vacker kvinna amanda något från (mamma mia filmen) hur som helst, den funka, men lite b-ig för mig.
2. så bra, tänk om man kunde vara en sån där själv, jag hade hamnat i harry potters värld på en gång :D skicka dit mig ohyeah!
3. haha, helt underbartbra. loved it ;)
4. nej, det är ingen porrfilm, dock kanske inget för barns ögon direkt sådär, men den var sevärd, bra handling.
5. den är mycket bra, mycket bra. starkt skådespeleri.
6. lovely!, me liked som mutch och sandra bullock är snygg naken :D
se, men inte röra, typ! :D
hjärtan är som glas
jag är sårad och ledsen över vad jag fått veta. men även kan jag som inte förstå eller fatta att det faktikst hänt.
att jag inte fått veta det tidigare. det kanske hade underlättat det lite.
fan, det har gått så lång tid sen det hände och nu sitter man här med en massa frågor och funderingar i huvud och hjärta som man så gärna bara vill få svar på och klura ut vad som komma skall.
men svar är svårt att få i nuläget. minnet från den tiden är suddigt och då finns inga svar på varför eller hur det kunde hända.
jag är sårad, ledsen och besviken.
trodde att allt fastnat igår på kvällen och att det sjunkit in.
men efter några väl valda ord av min vän, så har jag insett att, fan, det har inte sjunkit in helt än. det har inte det. vet inte vad som kommer hända när det väl gjort det men just nu vill jag bara leva på.
just nu känner jag bara att jag inte vill vara utan henne. jag älskar henne.
jag har sagt att jag tror jag kan acceptera det. inte att jag kan eller inte kan. för det får tiden avgöra helt enkelt.
trist att det gått ett halvår mer eller mindre och vi hunnit bygga ett liv ihop.
trist om det blir förstört nu, men vad kan man göra.
om man blivit sårad eller liknande så är det svårt att leva vidare som förr, vissa kan, andra inte.
hur det blir med oss får vi se. men det är mellan oss och upp till oss och ingen annan. behöver vi råd och stöd ber vi om det.
jag vill dock tacka för att jag fick veta det, kanske inte det bästa sättet att få veta det på, eller bästa tid och kanske lite sent. men nu vet jag. och jag säger tack.
jag tackar även för stöden jag fått och får. ni är guld.
dock vill jag säga sähär också. alla gör vi misstag i livet och vi lär oss av dom. tryck inte ner bara för att man gjort fel. man är lika mycket människa som alla andra iaf. det är nog inte bara jag som behöver en hjälpande hand just nu.
det är nog inte bara jag som är ledsen och sårad, det finns nog hos oss båda.
jag ser hur ledsna ögonen är, och på något sätt är det skönt att veta att ångesten finns där, önskan om att det aldrig hänt.
men det som har hänt, har hänt. inget att göra åt nu.
tiden får avgöra vad som kommer hända härnäst.
vi hoppas på det bästa.
nu till något roligt :D
renoveringen av sovrummet är klappat och klart, tack till mina speciella arbetare ;) tackar, tackar!
jag är så nöjd, vilken skillnad, mörkare och mysigare. lovely! ;)
mina älskade soffor är hemma nu, längtat efter dom som tusan. dock saknar ena soffan ben för det var lite fel på dom som följde med, så nu väntar jag på nya :) sen blir det nice nice!
min mobil har äntligen kommit hem, dock hatar jag rep, dom åker iväg som trasiga kommer tillbaka och är skumma ist. vita prickar här och där som blinkar, vad är det för skit! jävlar annamma, dom ska ha stryk! :D haha nej, men blir dessa prickar värre blir det rep igen. :P
hmm, det var nog allt för mig denna gång. pusshej!
