ska man lyssna på sitt hjärta eller ska man be hjärtat hålla käften?
det tycker jag är en bra fråga.

nåväl hur som helst, jag kan inte sluta tänka och fundera i vanlig ordning. det är en jävla röra i mitt huvud.
vet inte hur jag ska gå till väga eller hur jag ska göra för att få allt på plats.
ska man spela, eller ska man lägga sig.
kan man gå ifrån något som betyder oerhört mycket för en.

sluta grubbla är något som är väldigt svårt för mig, jag är en riktig grubblare. suck. tycker jag hellre kan vara som vissa andra och bara, äh nu skiter vi i det här och gör det där istället. men icket katti då. nej nej, hon ska grubbla! jävla katti alltså, lyssnar aldrig på mig. jävligt envis alltså.

jag kan inte släppa tanken på att det är meningen, men just nu kan det ju inte bli det. aaah, kommer bli tokig alltså. jag kan inte ge upp med det jag känner, på något sätt vet jag innerst inne att en dag kommer bli den bästa någonsin. men frågan är ju bara när.

jo den där drömmen jag nämnde tidigare, ja, hm, den är krossad. kommer inte hända. nå för att jag fortfarande vill det oerhört mycket. men om den nu skulle bli sann så kanske och då menar jag verkligen kanske att den slår in om några år.
man kan ju alltid hoppas. för just nu så lär det inte bli så och inte inom en snar framtid. om jag inte skulle tvingas till det på något sätt, men jag är ganska svår till att tvingas göra saker hehe ;)
eller så var den drömmen kanske inte menad för mig överhuvudtaget, utan för någon annan jävel. nå inget att göra åt. sumpar man sin chans får man bita i det sura äpplet eller hoppa från en bro någonstans.

pusshej