ska man lyssna på sitt hjärta eller ska man be hjärtat hålla käften?
det tycker jag är en bra fråga.

nåväl hur som helst, jag kan inte sluta tänka och fundera i vanlig ordning. det är en jävla röra i mitt huvud.
vet inte hur jag ska gå till väga eller hur jag ska göra för att få allt på plats.
ska man spela, eller ska man lägga sig.
kan man gå ifrån något som betyder oerhört mycket för en.

sluta grubbla är något som är väldigt svårt för mig, jag är en riktig grubblare. suck. tycker jag hellre kan vara som vissa andra och bara, äh nu skiter vi i det här och gör det där istället. men icket katti då. nej nej, hon ska grubbla! jävla katti alltså, lyssnar aldrig på mig. jävligt envis alltså.

jag kan inte släppa tanken på att det är meningen, men just nu kan det ju inte bli det. aaah, kommer bli tokig alltså. jag kan inte ge upp med det jag känner, på något sätt vet jag innerst inne att en dag kommer bli den bästa någonsin. men frågan är ju bara när.

jo den där drömmen jag nämnde tidigare, ja, hm, den är krossad. kommer inte hända. nå för att jag fortfarande vill det oerhört mycket. men om den nu skulle bli sann så kanske och då menar jag verkligen kanske att den slår in om några år.
man kan ju alltid hoppas. för just nu så lär det inte bli så och inte inom en snar framtid. om jag inte skulle tvingas till det på något sätt, men jag är ganska svår till att tvingas göra saker hehe ;)
eller så var den drömmen kanske inte menad för mig överhuvudtaget, utan för någon annan jävel. nå inget att göra åt. sumpar man sin chans får man bita i det sura äpplet eller hoppa från en bro någonstans.

pusshej

ja denna helg har varit bortom mina förväntningar. :)

hela helgen har varit kanon, den var blandad med shopping, utbildning, fest, film, pyssel, spel, sällskap och en massa skrattande.
fy fan vad härlig den var alltså, vill gärna ha en till sån snart :D
den gjorde gott i själ och hjärta helt enkelt. trodde inte jag kunde må så bra som jag gjort nu dom senaste dagarna. sluppit tankar och funderingar en hel del. lovely! :)

dock fick det avslutas och återgå till det normala. men jag hoppas att det inte blir sådär negativt igen för det är otroligt jobbigt. visst lite ledsna miner och sånt lär komma, inget att göra åt, men jag vill hellre umgås med bra sällskap och ha roligt. slippa allt det där tråkiga :)

drömde en dröm förra natten (alltså den senaste inte den som pågår nu) hehe. den var så härlig och mysig. ville inte vakna alls. jag har insett mycket på senaste och det som var i drömmen är något jag verkligen vill. något jag vill kämpa för. något jag inte vill gå miste om alls. den var så wow haha :D

vill dela med mig utav den men då blir den väl inte sann, så det jag redan nämt får vara det enda :) sen ska jag hålla både tummar och tår som tusan och hoppas på att den slår in. :)

nå det är allt för denna gång, puss hej! :P

jag fattar inte, jag har aldrig känt såhär. tårarna slutar aldrig. tankarna slutar aldrig. orden som sägs gör så ont att jag vill skrika!.
vad är det med mig?  jag förstår inte.
jag har blivt krossad förut med inte såhär. varför är detta så annorlunda?
jag går sönder bit för bit, jag vill bara sova, men jag kan inte. sluter jag ögonen kommer bilder och tankar jag inte klarar av.

vars är min styrka, en gång hade jag den. men den verkar ha försvunnit helt.

jag vill inte men jag kanske inte har något val. jag kan inte vinna detta. hur kunde jag förlora så hårt. finns det något jag kan göra för att allt ska bli bra igen. nej, det finns det inte. det är försent. mitt hjärta är så trasigt.

orden som: det kommer aldrig bli som förr.
det var det värsta hittills, jag har inte ens en chans i framtiden på att läkas. jag ser inget ljus någonstans mer.

aldrig, aldrig, aldrig ekas i mitt huvud. 

* i have lost forever*

det är konstigt hur saker kan ändras så snabbt, hur en sak kan förändra allt.
hur en sak kan ändra ens syn på ett helt liv. allt man trodde man glömt är nästan det enda man kommer ihåg nu. dagdrömmarna är inte som förr, dom är minnen, glada minnen.
det som var dåligt existerar inte mer, utan det är det braiga som styr nu. det är allt man minns och kan tänka på.

jag vet inte vad jag ska säga eller göra, jag gör bara illa folk. jag vill deras bästa, men känner mig glömd på vägen. att känna sig glömd är att inte existera längre.
jag finns inte i deras minne, känslor och allt annat kan verkligen göra en uballa på folk. det ändras från det ena till det andra. och för mig som gör mitt bästa är det ändå jag som är boven. jag som hänger kvar och kämpar. men allt jag säger, gör och känner är fel.
jag vet varken ut eller in just nu. jag försöker leva på som vanligt och inte tänka på allt som händer. men det är tufft och så svårt.
jag vågar inget längre. rädd att det ska leda till ännu värre saker.
vill inte visa mig för något eller någon, men kan även inte gömma mig. hur mycket jag än bara vill gömma mig från allt och alla.
men jag håller ut, i väntan på det bättre. jag kämpar, kanske i onödan men jag gör det. jag vill inte ge upp. jag vet att jag måste, men jag vill inte.
jag ser allt som en gång var försvinna, bara minnena kvar. det som betydde mest är förlorat.
om jag så bara hade en liten sak kvar av det hade jag varit nöjd, men även den sista lilla biten försvinner också.

jag är bara jobbig av mig, jag vet. jag förstör och ställer till problem i vanlig ordning. därför som jag tynar bort i smyg. jag måste ändras så jag inte förlorar allt. vill ha kvar den där lilla biten iaf. om jag anses värd den.

*sutting down*

där försvann det jag önskade mest, det jag mest av allt ville ha tillbaka.
att folk inte förstår hur dum och idiotisk jag egentligen är, så bara se på detta. där har ni svaret.
jag är aldrig nöjd, när jag väl har allt som betyder något så kastar jag bort det som ett bananskal. tror att jag behöver annat och kan finna det inom en snar framtid, men vilket bullshit.
jag hade det och kasta iväg det, sen var det försent.
jag har mig själv att skylla, ingen annan.

en vän säger, tiden läker alla sår. men där har hon fel, såren från förr rivs upp igen och man far som en blixt tillbaka till hur det var då, hur man mådde och kände, det är så det känns nu igen.

jag förtjänade inte det jag hade, det jag gjorde sårade för hårt och kommer aldrig att accepteras. det är något jag måste leva med.

får jag en chans i framtiden kommer jag ge allt, om så mitt liv. men tills dess säger jag som jag sa till en vän nyss.

jag gör allt för att alla andra ska vara glada och lyckliga, själv har jag en mask, och det är den som är mitt riktiga jag. utan den får man bara höra "vars är den riktiga katti".

jag vill inte dra ner folk i mitt mående, ni har gjort erat bästa. därför jag älskar er <3

tankarna snurrar, det är nästan obehagligt. ord som sagt klistrar sig fast i en som kommer ta en evighet att glömma. det man tror är en annan femma än det man ser. det man ser gör så mycket ondare men ändå måste man som veta det.
vissa saker borde man låta bli att se och höra, men nyfikenheten har inga gränser, man bara måste veta.
hur dum får man bli. har man inte varit dum nog i sitt liv redan, nej nej, man måste fortsätta på samma visa om och om igen.
önskar man kunde vrida tillbaka tiden och göra saker ogjorda men det blir som lite svårt.
dagdrömmarna blir fler och fler.
jag skiter i vad folk tycker och tänker, jag måste göra saker på mitt sätt, det jag vill.
man kan inte leva efter andras pipor.

jag tror jag har grävt mig ett hål igen, jag vill fly och gömma mig. vill inte att folk ska veta saker om mig längre, inte det som finns innerst inne. jag har satt på mig en mask och jag vägrar ta av den.
det jag bär på är min ensak, det jag fruktar vill jag glömma.
jag är rädd att jag förlorar en del av mig, och att jag kommer förlora det helt.
det känns redan som att det har börja hända. och jag vet inte vad jag ska göra åt det. mina tankar är fast svetsade på ett ämne och det tär på mig.

*jag vill bara fly, fly från allt*

då var det dags igen, denna känsla av tomhet men ändå som en bägare som vill rinna över. jag kommer inte prata om det, vill inte bli påmind igen. vill inte förstå och komma på att det jag ville var inte det jag fick, utan det fick någon annan och här sitter jag helt matt, helt slut i kropp och själ.
att komma på något när det är försent, eller att veta vad man vill ha men det går inte att nå.
en enda ändring på det som var då hade det som var då varit än idag. men det var för jobbigt och svårt så det ledde till idag.

det går inte att sätta sig in i en situation innan man kommit till den, som nu, visst jag har varit med om det förr. minns dock inte hur det kändes, men minns att det var en plåga, en tortyr.
idag kom man in i en situation man försökt förbereda sig på, men PANG sa det i en och det gör ont. fast man redan innerst inne visste om det. dock har man varit med om det tidigare så varför ska man må såhär nu då.
varför ska man må såhär när man vet att det hänt tidigare och kommer hända fler gånger. man känner sig sviken, även känslorna har svikit mig. dom ljög för mig.

en förändring gjorde mig glad och öppnade mina ögon, nu stängs dom igen för att det måste göras. ögona stängs, hjärtat blockeras och resten stängs inne. 

*i have lost what i didn't deserve*