då var det dags igen, denna känsla av tomhet men ändå som en bägare som vill rinna över. jag kommer inte prata om det, vill inte bli påmind igen. vill inte förstå och komma på att det jag ville var inte det jag fick, utan det fick någon annan och här sitter jag helt matt, helt slut i kropp och själ.
att komma på något när det är försent, eller att veta vad man vill ha men det går inte att nå.
en enda ändring på det som var då hade det som var då varit än idag. men det var för jobbigt och svårt så det ledde till idag.

det går inte att sätta sig in i en situation innan man kommit till den, som nu, visst jag har varit med om det förr. minns dock inte hur det kändes, men minns att det var en plåga, en tortyr.
idag kom man in i en situation man försökt förbereda sig på, men PANG sa det i en och det gör ont. fast man redan innerst inne visste om det. dock har man varit med om det tidigare så varför ska man må såhär nu då.
varför ska man må såhär när man vet att det hänt tidigare och kommer hända fler gånger. man känner sig sviken, även känslorna har svikit mig. dom ljög för mig.

en förändring gjorde mig glad och öppnade mina ögon, nu stängs dom igen för att det måste göras. ögona stängs, hjärtat blockeras och resten stängs inne. 

*i have lost what i didn't deserve*