där försvann det jag önskade mest, det jag mest av allt ville ha tillbaka.
att folk inte förstår hur dum och idiotisk jag egentligen är, så bara se på detta. där har ni svaret.
jag är aldrig nöjd, när jag väl har allt som betyder något så kastar jag bort det som ett bananskal. tror att jag behöver annat och kan finna det inom en snar framtid, men vilket bullshit.
jag hade det och kasta iväg det, sen var det försent.
jag har mig själv att skylla, ingen annan.

en vän säger, tiden läker alla sår. men där har hon fel, såren från förr rivs upp igen och man far som en blixt tillbaka till hur det var då, hur man mådde och kände, det är så det känns nu igen.

jag förtjänade inte det jag hade, det jag gjorde sårade för hårt och kommer aldrig att accepteras. det är något jag måste leva med.

får jag en chans i framtiden kommer jag ge allt, om så mitt liv. men tills dess säger jag som jag sa till en vän nyss.

jag gör allt för att alla andra ska vara glada och lyckliga, själv har jag en mask, och det är den som är mitt riktiga jag. utan den får man bara höra "vars är den riktiga katti".

jag vill inte dra ner folk i mitt mående, ni har gjort erat bästa. därför jag älskar er <3