ena sidan är bara massa positivt, andra sidan är bara massa negativt, den tredje sidan kan inte bestämma sig för varken positivt eller negativt. man blir som fundersam hur det egentligen är.
och skulle man fråga så får man inget svar utan bara massa otrevlighet.
man är ju bara orolig och vill ens bästa. men nej det verkar vara förbjudet.

det märks att sommaren är på väg iaf. alla är upptagna på andra håll och jag längtar tills jag får åka till päronen och bara komma bort från allt vardagligt som hör hemma här.
att allt går på rutin är som okej ett tag men till slut blir det för mycket. och det gäller inte bara jobb och fritid utan även personer. alla har sina rutiner just nu. lite komiskt när man tänker på det.
man ringer någon och den gör det den alltid gör, man ringer i princip samma tid varje gång. för det är då tid för samtal finns. samtalen går ut på ungefär samma samtalsämnen som vanligt med en uns av konstigt komiska överdriv på roligheter.
sen har vi samtal via datorn, dom går ut på precis samma sak varje gång. finns inte tid att prata.
så ja rutiner sitter som klister och det är inte alls lätt att försöka ändra på någon av rutinerna.
men jag har försökt. mer än så kan jag inte göra.
jag är inte ute efter att vara elak ifall någon skulle läsa detta, men tänk efter själv. vad går era dagar ut på, era samtal osv osv. är det rutin eller? :P

en fundering, varför vill vissa inte visa hur dom egentligen mår eller har det? alltså man vet ju om att något inte stämmer. så varför inte bara säga det. ingen mår bra och har det bra jämt heller. och man ska inte försöka lura sig själv om att man mår bra, har det bra när man inte gör det, då samlar man bara på sig saker inombords och när det väl spricker kan det orsaka problem. nu säger inte jag att man ska öppna upp sig för varje person som frågar vad som är galet. men ja hoppas ni förstår min poäng där :)
nåväl jag är inte ute efter att göra skada eller så utan det är bara mina funderingar i vanlig ordning :)

nu vet jag nog inge mer. heippa!