många frågor har ställts till mig och jag har gjort mitt bästa för att svara.
men när man väl sätter sig ner och börjar fundera kommer tankarna som man undvikit ett bra tag nu.
jag då.
alla börjar leva nu vilket är underbart. gillar verkligen att se hur alla växer och mognar och följer sina hjärtan.
dom tar steg i livet som jag bara drömt om. som jag önskat.
vissa gör det otroligt snabbt och vissa tar det i lugn takt.
man får en fråga i stil med "vad tycker du om det" och det enda jag kan göra är att svara ärligt. "ni gör precis som ni vill, bara ni känner att det är rätt för er".
men sen kan jag även lägga till en åsikt som "går det inte för snabbt" eller " kanske lite space behövs". men som sagt det är bara mina åsikter. och alla har väl rätt till såna.
det har varit mycket prat om kärlek på senaste. på något sätt vill jag undvika det så mycket som möjligt. hålla det på så långt avstånd från mig som det bara går. men ändå så vill jag finnas för mina vänner. det är knepigt som tusan det här :P
men jag ska tänka positivt. behöver mina vänner mig så ska jag finnas för dom också. där med basta! :D

när det gäller vänskap så fick man sig en funderare idag. man har sina vänner, nära och kära. samt avsides och bekanta. man kollar till exempel på facebook som är THE place för alla just nu. hur många av dom vänner på sin lista är man egenltigen VÄN med. alltså hur många av dom träffar man ofta, umgås med, hittar på något, ringer till. finns det någon som umgås med precis alla i sin lista där?

till något annat inom vänskap. hur ofta tar man kontakt med sina vänner. jag är en person som hör av mig i princip dagligen till dom flesta. sen finns det undantag för vissa som man vill höra av sig till typ jämt men inte kan. antingen för att man vet att man inte får svar eller för att man inte får. men jag hör av mig till och från iaf. ett måste för mig.
men ska det vara rättvist, ska det vara jämt i en kontakt. ska man höra av sig lika mycket.
ett exempel. om man hör av sig vi säger hmm 3 gånger på en månad utan svar, vad betyder det? ska personen ge upp att höra av sig då, ska man vänta på att den andra som inte svarat hör av sig? eller ska man fortsätta tills man får svar?
en annan sak, om det ska vara rättvist, vem är det som bestämmer vem som ska höra av sig? jag kanske tänker, nej men den får höra av sig medans den tänker nej men hon får höra av sig. hur tusan gör man då? :P

sen finns det såna vänner som man sällan träffar, sällan pratar med, men när man väl gör det är det som om man sågs dagen innan. det måste ju ändå vara vänskap om något. eller?
jag menar, om man aldrig ses och aldrig pratar typ och så en vacker dag gör man det. allt är som vanligt. inga sura miner, inget agg mot varann. jag säger då min åsikt och det är vänskap. :)

men jag vet en sak. och det är att mina vänner är dom bästa man kan ha. dom man ser jämt även dom som är lite mer osynliga. dom är obytbara. allt man upplevt tillsammans, alla minnen, alla skratt, alla gråt. allt. vänskap växer inte på träd och det vet nog alla. och med detta vill jag nog bara säga. love u guys! <3

mina funderingar kan vara lite av det udda men det är bara mina funderingar och bitvis åsikter. sen vad folk tycker och tänker om dom är deras sak. deras åsikter. ibland kan det kanske låta som att jag anklagar någon. men det gör jag inte. jag får bara mina funderingar utifrån livet och sen om det är så att någon råkat vara hjälp till mina funderingar så är inte det något negativt. så man ska inte ta illa upp. sen kan man bara hoppas att folk inte tar illa upp av det jag skriver också :D 

nu är det film time!
byeee ;)