mycket har man fått höra, mycket har man fått veta och det har lett till mycket tankar. tankar man vill klura på och tankar man inte vill veta av.
än är det inget som verkar bli bättre. var utomlands med en underbar vän och kom hem med glädje i kropp och själv och kände hur allt var underbart. kände ro i allt.
men självklart kommer det en smäll än en gång som drar ner en rejält. en smäll som verkar vara förevigt också.
jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta en gång till. jag vet inte hur jag ska känna och tänka kring det.
men en sak är då säker i mina tankar och känslor just nu, det är att jag känner mig som världens dummaste idiot.
känner mig inte värd någon eller något längre. jag är skräp inte en diamant. det har jag fått lära mig. skulle jag vara så underbar och bra som vissa säger och att jag är värd det bästa. så varför är jag inte värd det jag behöver och vill ha i mitt liv då.
man kan inte säga bra saker om mig och sedan kasta bort mig. man ser det väl själv hur dumt det låter. är man något bra blir man behållen. (vad nu det är för ord)
nåväl, det är deras val och man kan bara hoppas att dom mår bättre av valet dom gjort. jag mår då skit! och saknaden jag känner kommer inte bli lätt att hantera. den kommer alltid finnas och vara enorm.

*det som är äkta växer inte på träd*