ibland kan var verkligen undra vad som försigår i folks huvuden vid vissa tillfällen.
man ser hur dom sitter i sin egen lilla värld och det enda man undrar är " vad tänker dom på". eller ibland när dom ser ledsna eller fundersamma ut, vad som pågår just då i det lilla huvudet som sitter högst upp på den kroppen.
jag brukar fråga hur det är eller vad dom tänker på. men oftast får man som svar, "inget" eller typ "vill inte prata om det", eller "bara vet inte, massa saker".

jag vet själv hur det är när folk frågar mig hur det är eller vad jag tänker på. ibland vill man bara inte svara på det. och ibland vill man.

den senaste tiden tycker jag alla i min närhet har blivit såna som inte vill berätta vad som pågår i huvudet deras. vet inte varför. kanske alla dom har saker som pågår just nu som jag inte får veta eller så vill dom inte att just jag ska veta det av någon anledning. nåväl, det är upp till dom. dom vet att jag finns här för dom om dom behöver mig.

jag minns förut hur jag kände mig utanför när ingen ville prata med mig om saker. jag frågade dom då varför och jag fick som svar "jag kan inte lita på dig".

men det var länge sedan. idag är jag en person som bara samlar på mig allt och säger inget. om mig själv har det börja bli samma sak nu till vissa, jag vill inte prata om mitt med dom för dom vill bara veta saker om mig men kan inte dela med sig av sitt. känns inte rättvist någonstans. men inget att göra åt. vill dom inte så behöver dom inte. och vill inte jag ska inte jag behöva heller.

fick bara någon fixide att skriva om detta, låg på soffan och funera påd et så tänkte det kunde vara något att sskriva här. haha :D nå tack för mig eller något. puss hej!