så kan det gå när man ser fram emot något för mycket. äh jag är van. fast jag börjar undra om jag verkligen är det. för jag blir lika besviken varje gång :S
nå inget att göra åt. får bara hoppas på det bästa helt enkelt.

börjar verkligen känna denna besvikelse växa sig väldigt stor nu. hur mycket jag än gör för andra och kämpar så får jag inte mycket alls tillbaka. känns som att jag är den enda som verkligen vill något här.
när jag väl kan göra något så kan ingen annan och dom kan absolut inte offra något heller för just en dag. medans jag har gjort det väldigt många gånger för dom. bara för att få spendera tid eller göra något roligt ihop.
jag kanske inte är värd tid för dom. dom vill kanske inte göra saker med mig.
jag vet att dom älskar mig, men det är såhär det börjar kännas nu. och det är väl inte bra. ska jag fortsätta vara den som offrar saker för dom och dom inget för mig.
vet inte vad man ska säga riktigt, men jag är besviken och en del ledsen i ögonvrån.
tycker inte det ska fortsätta såhär, ta mig för givet om dom vill men jag kommer inte offra mer fören jag får något tillbaka. det ska väl ändå vara rättvist eller.

nå nu till nå roligt. jag har uppgraderat mig lite på senaste, mitt hem börjar ta sig rejält nu.
och katti är glader :D

hejdå!