trist när man ser och hör att allt inte står rätt till hos vissa. dom kan försöka dölja det för mig men det går inte ser ni. man hör på hur dom pratar eller hur deras röster låter. på hur dom skriver i sms och liknande, vad man läser på olika sidor. man ser på deras hållningar och ansikten, att något inte stämmer till fullo.
det är hemskt att märka något sånt, man vill kunna göra allt i sin makt för att dom ska må bra, men det är svårt. dom vet att jag finns för dom och behöver man mig är det bara att säga till. för när jag frågar säger dom i vanlig ordning att allt är kanon och dom är lyckliga typ. men varför ser och beter dom sig då som att dom inte är det.
det är min fundering.
en tanke går ut till alla mina vänner som skulle kunna ta åt sig av detta och jag säger med kärlek i mitt hjärta att ni vet att jag finns för er, dag som natt. <3

ibland är det så att man nästan tvingar sig själv att vara lycklig och glad att man blir raka motsattsen istället. och jag kan inte säga att det är fel med det. för jag vet själv hur det kan kännas. men man ska nog tänka efter ordentligt då och ta sig en riktig funderare på om det är bättre att låtsas vara lycklig eller om man vill vara lycklig på riktigt. vara sig själv och inte försöka tvinga fram det positiva i en. man kan även må bra på olika sätt och man kan vara lycklig på olika sätt. men dölj inte era riktiga känslor, för det kan leda till problem. problem som kan ta tid att fixa.

så ni som läser detta, ta er en funderare på hur ni egentligen känner och mår, vad som egentligen får er att må bra och vad som får er att må mindre bra. vad kan ni göra för att det ska bli bättre. och behöver ni ett öra så finns jag för er :)

det var allt för mig, puss och hej!