ja det gör det iaf just nu. vårkänslor in my ass! för mig är det nog någon slags depp jag dragit på mig istället och det är inge roligt alls.
det enda jag har på hjärna och hjärta just nu är komma bort från stan, komma bort och ha roligt.
men ändå så vet man att det är länge kvar tills man tar sig någonstans och hur ska man då göra under tiden.

dagarna går ut på jobb, sova och sitta hemma och tråka eftersom ingen har tid för en eller så finns det bara inget att göra.
känner mig lite utanför och ensam för tillfället, jag har mina vänner att prata med och sånt med jag vill gärna göra saker också.
jag ser alla omkring mig hitta på saker, umgås med folk dagarna i ändå. och själv sitter man hemma och önskar sig bort, önskar att någon man ringer eller smsar ska ha tid för mig. eller att någon bara säger, "vafan katti, haka på oss, bättre än att sitta här ensam".
men på senaste tiden har det bara blivit mindre och mindre av allt det där roliga man gör på fritiden.

tankarna på flytt växer och tankarna på att försvinna från allt och alla växer mer och mer (nej menar inget med död). men jag dras ändå mer till att stanna och kämpa, jag har klarat det förr så varför inte igen.

livet går inte ut på att bara jobba och sova eller? det går väl ändå ut på så mycket mer?
för mig känns det som att man lever för att jobba så man kan överleva. men inget i livet känns som att det är meningen att levas. förstår ni vad jag menar där haha :D
leva ska vara ett nöje inte en plåga, eller har jag helt fel?

nej detta måste få ett slut, och jag hoppas det är snart. så om någon undrar hur jag mår, så är svaret: inge bra just nu.