hade inget bättre förslag till rubrik så fick bli det där.

ingen idé att försöka förklara saker för någon. dom förstår iaf inte. dom säger sitt och det gör mig irriterad för det låter som att dom bestämmer över en eller vill att deras åsikt är den rätta och ingen annan åsikt existerar.
men det dom inte kan förstå i sitt eget lilla huvud är att deras åsikt betyder inget för mig, för det har inte ens med saken att göra. istället för att vräka ur sig saker osv, så kan man fråga "vad menar du" istället liksom. blir bara så frustrerad att jag snart kommer bli aggresiv på dom. inge roligt. vill inte bli det.

lär er lyssna, lär er fråga om sånt ni inte förstår. det är inte så svårt som det verkar direkt.

känner mig lämnad, övergiven, naken.. alla stirrar men ingen ser. alla lyssnar men ingen förstår.
jag vill inte berätta sanningen för den blir bara avisad av dom iaf. vill inte se folk i ögonen me och dra en vit lögn längre, det tär så mycket på mig.

vill umgås och bara vara, vill umgås med er, men tiden finns inte.
tiden är för kort för livet, har jag märkt. vissa saker bara rusar fram medans andra står still eller går bakåt.
är det inte meningen att allt ska gå framåt egentligen?

nåväl. heippa