tankarna snurrar runt i huvudet på en som jag vet inte vad. magen vill vända sig in och ut och hjärtat försöker säga någon, men jag fattar ingenting.
känner mig så förvirrad så jag håller på bli tokig. behöver skriva av mig och prata av mig men inget kommer ut.
vet bara att något känns väldigt konstigt och jag tycker inte om det.
jag är rädd.
rädd att förlora något viktigt, rädd att såra eller bli sårad, rädd att bli vilseledd.
saknad, saknad av något viktigt, något speciellt.

man kan inte behålla en kaka och samtidigt äta upp den. men hur ska man göra då?
hoff vill inte ha det här inom mig, vad är det som är så fel helt plötsligt. pågått i några dagar nu. i början tänkte jag men det går över, men än sitter det kvar som klister i mig.

jag behöver komma bort från allt, bort från mina tankar hade också varit bra. inte så lätt dock, inga pengar, jobb att ta hand om, hem och katt på det, plus att tankar kan man inte fly från.

det får inte gå för fort och inte för sakta, det får inte bli rätt och inte fel, och absolut inte konstigt eller speciellt.
vafan, nu blev jag mer förvirrad, ger upp...