orka börja dra upp saker igen. en ynka mening "hej, jag skanar dig" och så sätter det igång igen.
hade det hänt mig med någon jag inte gillat så hade jag inte orkat bry mig, det är upp till dom om dom saknar mig eller inte, dom som gjort fel enligt mitt tycke, deras fel att dom förlorat mig.
nu är det så att jag kan inte se något fel med det jag gjorde, och kommer inte göra det heller. ett okej är ett okej, ett inte okej är ett inte okej. men man kan inte säga en sak den dagen och dagen efter och tredje dagen bryter helvetet lös. det går bara inte.

jag är en speciell person, och det är inte alla som kan älska eller ens gilla mig för den jagär, och som jag sagt alldeles för många gånger. stick om ni inte kan acceptera den jag är. jag tänker inte ändra mig för eran skull, endast för min egen.
vissa saker har jag ändrat redan och vissa håller jag på att jobba med fortfarande. inget ändras över en dag eller natt liksom.
och en fråga, jag undrar varför kan inte ni acceptera mig för den jag är och bara vill ändra mig hela tiden. fan, sök en ny "vän" som är det ni vill ha istället. orka försöka ändra folk hela tiden.

jag är ingen omogen person i mina ögon, och jag vet att vissa håller med. visst i fyllan kommer en lite mer knpp katti fram men jag är älskad iaf, precis som jag är. för med mig får man alla sidor, inte bara en och en massa falska som man ser till och från liksom. utan allt jag gör och är, det är jag i ett nötskal liksom. håller ni inte med där? ;P hihi

vissa säger att dom funnits där under mina jobbiga perioder och jag kan säga såhär, dom som funnits där för mig har jag fortfarande kvar och vägrar ge upp. dom är för värdefulla för mig och utan dom skulle jag gå under.
men dom som inte funnits där för mig då, tänk efter själva, vad gjorde ni då? vem var ni med när jag låg hemma och bara ville dö?
ni var då inte med mig iaf. det är då en sak som är säker. jag minns den tiden allt för väl och önskar ibland att den tiden kunde försvinna som vissa andra gjort istället :P haha byta ut liksom.

jag känner att jag orkar inte skriva så mycket för det som skrivs här kan man lika gärna bara söka igenom i bloggen och hitta tusen liknande inlägg som detta och alla handlar i princip om samma sak/saker.
nåväl, jag har sagt mitt än en gång och hoppas detta får ett slut någongång, det är skönare att veta att livet går vidare för alla med eller utan mig, och att alla gör osig till ch är precis den dom vill vara och ska vara.
jag jobbar då på det ;)

puss hej :)