a little respect, and a cup of sugar

respekt är en stor sak. det betyder mycket för en själv och för andra.
men om man inte kan respektera andra, hur kan man då respektera sig själv? och tvärtom?

jag respekterar mina vänner, men ibland så kan jag bara bli GAAAH för att respekten inte finns för mig. inte på någon front. vad är jag i era ögon?

varför finns inte respekten för mig? vad har jag gjort för att förlora den eller aldrig få den?

jag säger mina åsikter sen är det upp till er vad ni tycker och tänker om dom, på senaste tiden har jag förvånat mig själv med att jag inte bryr mig om saker. och jag är nöjd, jag säger inte saker till folk mer och folk blir chokade när dom hör att dom inte visste om det som nyss sas till exempel. "vadå har inte katti sagt det eller" ha ha ha skrattretande.

men ändå så saknas respekten för mig. jag ska lida och bli sårad om och om igen på grund av bristen på respekt för mig. jag ska förlora vänner och skit på grund av det. bara för erat bästa. är det verkligen det ni vill?

är ni så ego.

sen kommer det till, varför tar alla för givet att jag öppnat min mun om saker. visst jag hade en tendens till det förut, men det var ett tag sedan också. ett väldigt bra tag om ni frågar mig.
på en gång någon hör något om någon/något ja då är det självklart jag som får ett sms eller samtal "vad har du sagt till den eller dom om det".
man bara kollar på smset eller sitter i telefonen som, "öööööööh, va?!"

vill bara säga att, bara för att saker sprids fort i en liten stad och alla känner alla typ, så betyder det inte att det är jag som ligger bakom det.
tror ni det är så himla roligt för mig att få utskällningar för saker jag inte gjort, tänk efter själv hur ni hade känt er.
och ska ni fråga så kan ni fråga snällt, behöver inte låta som att "men det är du jag vet".

fan blir galen!

jo en sak till, jag vet att det kommer finnas någon eller några som kommer tänka eller skriva en kommentar liknande detta " men katti du är ju sån, har du alltid varit." men då säger jag så här:

du/ni känner mig inte längre i så fall, tyvärr.

rappakalja på hög nivå ;) men jag är glad iaf, bara rensa luften lite :D
puss och hej, leverpastej!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ingen är perfekt och orka ens

2009-02-14 | 11:16:16


Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0