ett problem med oss människor är att vi har allt för mycket känslor i oss. vad ska man med alla till. många av dom ställer bara till problem och ingen vill väl ha problem heller. elle?

jag har just nu ingen aning om mina känslor. jag är som bara less i kroppen och vet varken ut eller in snart.

samt så tror jag att det på insidan någonstans växer något som jag tror kan bli ett problem för mig, och det vill jag inte ha.
men ändå så, skulle det vara så att det växer det jag tror det kan vara så, vet jag inte om jag vill få bort den.
förstår ni? på ett sätt vill jag ha den känslan och få bort en annan, men ändå vill jag det inte.

sen kanske vissa av er vet att jag har svårt att få känslor som har med kärlek att göra, eftersom jag är så rädd för just den grejen. jag önskar varje dag att jag finner kärlek, men på en gång man ser en skymt av den, börjar jag sakta med säkert dra mig undan. har ingen aning om varför men så är det.
sen när jag väl funnit den så har jag ännu svårare att släppa taget om den, den kan seriöst sitta i evighet. jobbigt som fan. men jag försöker jobba på att kunna släppa taget fortare. dock är det inte lätt. vissa saker sitter bara för djupt.

men som sagt, just nu vet jag varken ut eller in. vet inte vad jag vill heller så sett.
har mina aningar, men frågan är om jag vågar ta chansen.
jag vill varken såra eller bli sårad, för det finns fan inget värre än det.

jag måste komma på något, och det är snart, innan det blir för sent (hoppas det inte redan är det)